Svenska Vinsällskapet

 

Som medlem i Svenska Vinsällskapet kan Du nu köpa ett antal mycket intressanta viner till förmånliga priser. Det är välkända röda viner från Italien, Spanien och Frankrike. Vinerna har provats och godkänts av Karl-Axel Svensson. Anmäl Dig som medlem så får Du de nummer som Du behöver för att kunna beställa de här vinerna på Systembolaget.

Carmenère 2004, Estate Luis Felipe Edwards, Colchagua, 67 kr, 6fl 1098 kr,
14-14,5/15 p, +, 07-08
Carmenère är Chiles “egen” druva som ger viner som är allt från odrickbara, vegetativa, örtiga och griniga till moderna och välbalanserade. Detta lågprisvin ligger närmare den moderna gruppen, bl a tack vara inblandning av 15 % Cabernet Sauvignon. En annan förklaring är att 50 % av vinet lagrades under 8 månader i amerikanska och franska ekfat.

 

Doften har klassiska Carmenèretoner med vegetativa och örtiga inslag. Dessa återfinns tack och lov inte i smaken som i stället har gott om mörk bärfrukt och ännu mera strävhet som idag stramar till och stryper vinet och gör slutet lite lätt kärvt. Lite brutalt kan vinet beskrivas som ”rödtjut med viss kvalitet” och en något mer sofistikerad beskrivning är ”enkelt vardagsvin till mycket förmånligt pris”. Passar bäst till ”rött” nötkött och med såser utan smör och grädde.

En ståtlig Cabernet från Chile med vissa mognadstoner. Druvorna kommer från en gammal vingård nära Santa Cruz i Colchagua Valley. Skördeuttaget är mycket lågt tack vare de gamla stockarna och dessutom används vare sig konstbevattning eller gödningsmedel.

 

Druvorna är handplockade och under vinifikationen har man använt sig av gravitationsmetoden. Vinet har lagrats i nya franska ekfat under 18 månader och vinet har inte filtrerats före buteljering.

 

Allt detta har givit ett vin med hög koncentration av både frukt och smaker. Frukten står upp och balanserar väl alla tanninerna. Välgjort med lagom kraft och en lång härlig eftersmak. Ett mycket bra vin till nöt och älg med svartvinbär antingen i såsen eller som tillbehör.

 

Ett strålande bra bevis på att bröderna Lurton från Bordeaux är skickliga vinmakare. Levereras i trälåda, vilket är en extra bonus.

Distriktet Valpolicella strax norr om Verona är druvan Corvinas förlovade land. Här finns massor av producenter som alla gör Valpolicella och Amarone. Det är däremot väldigt svårt att hitta producenter som gör viner baserade på andra druvor. Bolla är en av dessa få producenter som vågat sig på att ”svära i kyrkan”. Det här vinet, gjort av 85 % Cabernet Sauvignon och resten Corvina, är ett av dessa få undantag. Bara det är skäl nog för att presentera vinet för våra medlemmar.

 

Men, dessutom är det moget och drickfärdigt och ett riktigt bastant kraftpaket med mängder utav strävhet som vid första anblicken dominerar vinet. Det finns dock tillräckligt med frukt och aromer för att nå en hygglig balans, men detta är ingen kramgo mjukis för filosofiska samtal utan istället ett perfekt komplement till grillade ”riktiga köttbitar”, gärna med svamp i olika former samt smakrika skysåser som inte rundats med smör och grädde.

Det är med lika delar glädje och stolthet som jag kan erbjuda våra medlemmar att få köpa Rosso della Boemia 2003. Anledningarna är många. En är att det är producerat av Carlo Liedholm, son till Nils Liedholm. Denne långe, slanke och elegante son av Valdemarsvik är Sveriges genom tiderna främste fotbollsspelare och dito tränare. Nils Liedholm är en legend i Italien med en ikonstatus som vi här hemma i Sverige aldrig kommer att förstå.

 

Sonen Carlo ville och försökte följa i sin fars fortspår men gav till slut upp fotbollskarriären och satsade i stället på vinet hemma på gården i Piemonte. ”Tack och lov”, som jag brukar säga till Carlo. Han tycks ha samma talang i vingård och källare som pappa hade på fotbollsplanen. För hur skulle han annars ha kommit på den lika vanvettiga som briljanta idén att blanda FEM druvsorter med varandra! Och inte vilka druvsorter som helst! Vad sägs om Barbera, Bonarda, Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Pinot Noir!!? Detta är den enda blenden i hela världen och alla som har något hum om vinodling och tillverkning anar hur svårt för att inte säga omöjligt det är att få alla dessa druvsorter att samverka och bli en harmonisk enhet.

 

Men Carlo lyckas med det här konststycket. Han skördar de olika druvorna vid olika tidpunkter beroende på när och hur de är mogna. De jäses separat i ståltankar och lagras sedan på franska barriquer av ek från Tronçais under 2 år. 20 % av vinet har endast lagrats i 1 år på de nya ekfaten och därefter förts över till fat som använts en gång tidigare.

 

Resultatet är lika för bluffande som imponerande. Trots att 2003 var ett mycket besvärligt år med hetta och torka är nog detta den bästa Rosso Boemia jag någonsin provat. Massor av god frukt med stor koncentration, minst lika mycket strävhet och tydliga ekaromer. Ännu ogift och en aning 03-grovt. Oerhört komplext och en fantastisk lång och god eftersmak.

 

Detta är en mycket bra ”lagom-Amarone”. Det är inte sött och det har inga volatila syror, som tyvärr är ganska vanligt bland Amarone. Det har däremot en klassisk Amaronedoft med inslag av söta torkade frukter, russin, körsbär, en aning tobak och lite kryddor. Frukten har stor koncentration och klarar bra av att balansera all strävhet. Efter en stund planar vinet ut, men är överraskande lite 03-grovt, däremot möjligen en aning kort. För de som har problem med den vanligtvis väldigt höga alkoholhalten i Amarone är detta ett strålande bra alternativ, eftersom vinet ”bara” har 14 % alkohol.

Romarnas gamla “vinbod” längs Medelhavet i södra Frankrike har genomgått en explosionsartad kvalitetsutveckling under det senaste decenniet. Det här vinet är ett bra exempel på detta. Egendomen har anor tillbaks till 1750 och ligger vid berget Faugres sluttningar, ca 20 minuter från Béziers och Medelhavet. 2001 köptes gården av det holländska paret Aad och Lidewij Kuijpen. De arbetar själva med odling och produktion men har också hjälp av önologkonsulten Xavier Billet.

 

Druvorna till det här vinet kommer från vingårdarna runt egendomen, som alla ligger på sydsluttningar och har kalkrika lerjordar med mycket grus och stora stenar. Blandningen är 50 % Syrah, 40 % Grenache och 10 % Alicante Bouschet. Alla druvor är handskördade och dessutom noggrant selekterade på sorteringsbord. Alkoholjäsningen skedde i små cementtankar och skalhatten trycktes ner för hand två gånger per dag. Vinet lagras i ekfat, men aldrig i nya eftersom man vill att vinet i första hand skall domineras av karaktären från druvorna och jorden.

 

På grund av att vinet innehåller Alicante måste det klassas som ett Vins de Pays d’Oc,

d v s lantvin. Men det är faktiskt värt denna nedklassning, eftersom Alicantedruvorna kommer från 80-åriga stockar som ger ett otroligt lågt skördeuttag med futtiga 15 hl/ha. Detta ger förstås must och kraft och massor av smaker. Lägg därtill en stor och god frukt och mängder av strävhet så har du ett lika bra som intressant vin för en hundralapp. Vinet är ganska brett och en aning 03-grovt men bra balanserat. Blir ett suveränt grillvin till sommarens nöt- och lammkött.

 

Vilket läckert vin! För mig var det en jättesensation eftersom årgång 2002 sannerligen inte tillhör de större och bättre. Förklaringarna är förstås kunskap och skicklighet hos Moueix-imperiet samt det faktum att Siaurac ligger på den bästa jordmånen i Pomerol, bara ett stenkast från de bästa Premier Grand Cru-gårdarna. Vinstockarna har dessutom en genomsnittsålder på 30 år, vilket ger ett lågt skördeuttag på under 40 hl/ha. Vinet har en sensationellt bra och god frukt och tydliga fast överraskande mogna och väl integrerade tanniner. Visserligen planar vinet ut och blir väl något smalt och en gnutta tamt i slutet, men det har förbluffande många och goda smaker hela vägen. Detta är ett perfekt ”lunchvin” till en grillad entrecote eller grillade lammkotletter med skysås och gräddig potatisgratäng. Bättre 02: a är mycket svårt att hitta och till detta pris helt omöjligt.

På grund av att årgång 1999 sålts slut har vi tvingats till ett sent årgångsbyte, varför jag inte haft möjlighet att prova vinet. Producent är ingen mindre än den världsberömde Jean Pierre Moueix. Egendomen är en Grand Cru i St Emilion, eller rättare sagt var, eftersom det just nu råder full turbulens sedan den senaste klassificeringen underkänts.

Vinet är normalt gjort av 75 % Merlot, 20 % Cabernet Sauvignon och resten Cabernet Franc.

Château Le Prieure 1999, Saint Emilion, Bordeaux, 202 kr, 16-17 p, +, 08-15
Detta är ett mycket intressant vin eftersom det var första årgången för slottets nya vinmakare Yannick Reirel. Han är skolad och tränad på Château Petrus och Dominus Estate. Detta innebar förstås nya influenser och andra metoder på Le Prieure.

 

Utöver klassiska metoder vid skörd och jäsning väljer man på Le Prieure att inte extrahera musten maximalt, utan istället använda lite mer pressvin. Detta ger måhända ett vin som har mer robust kraft än många likvärdiga viner i Saint Emilion. De nya ekfaten avångas för att ge mindre ekaromer. Vinet dras om mellan ekfaten 5-6 gånger per år, men ekfaten fylls aldrig upp däremellan eftersom man vill undvika oxidation och mognad av vinet.

 

1999 är en bra årgång under förutsättning att druvorna skördades före de skyfall som drabbade området den 20 september. Så skedde på Le Prieure, vilket har givit ett vin med härlig frukt och god koncentration. Tydliga syror och spännande lakritsaromer. Mängder av tanniner som långsamt tar över och stramar till vinet. Slutet blir därför både stramt och knutet. Trots att det finns vissa mognadstoner har vinet stor potential för lagring.

 

Dehesa la Granja är Alejandro Fernandez senaste projekt. Egendomen, som är på hela 800 ha, användes för länge sedan till vinodling. Men när Alejandro köpte gården födde man upp tjurar för tjurfäktning. Idag är tjurarna borta och hela 250 ha är redan planterade med Tempranillodruvor. Egendomen genomkorsas av floden Guareñe, vilket ger området ett helt unikt mikroklimat. Detta har givit druvor, som inte bara har ett högt fruktsockerinnehåll utan även mängder av aromer och t o m goda syror. Vinet har lagrats i 2 år på nya amerikanska ekfat, vilket självklart innebär mängder av ekaromer och massor av tanniner. Det är dock märkligt lite stramt och kärvt och inte heller så grovt, utan domineras av en ståtlig kraft. Vinet är ännu inte färdigt men har en stor utvecklingspotential.

Detta är en sensationell Crianza både vad avser kvalitet, smaker och pris. Gjort, som alla Fernandez viner av enbart Tempranillodruvor. Doften har förstås tydliga frukttoner och vanilj från lagringen i de nya amerikanska ekfaten under 16 månader men också märkligt tydliga inslag av dill. Smaken har mycket bra frukt med överraskande stor koncentration. Det finns förstås mycket strävhet fast den är överraskande väl integrerad och balanseras skönt av frukten. Detta är ett minst sagt välgjort lagomvin som är på gränsen till “gott”. Producenten föreslår balsamicoglaserad vildsvinskotlettrad med vitlökssky, vilket jag startkt betvivlar skulle vara en lycklig kombination. För mig känns Condado di Haza Crianza 2002 som ett närmast perfekt komplement till hjort med skysås med en aning sötma i.

16-17 p, ++, 08-10
Alejandro Fernandez föddes i den lilla byn Pesquera mitt i hjärtat av vindistriktet Ribera del Duero i centrala Spanien. Från en minst sagt blygsam start har han tillsammans med sin familj byggt upp ett “imperium” som numera också omfattar egendomar utanför Ribera del Duero. Alejandro är en liten man och en äkta spanjor. Han är ytterst vänlig och symatisk men bakom den vänliga fasaden finns ett brinnande hjärta med stor passion för vinerna och kärlek till jorden och hembygden.

Förutom att Alejandro är ett tekniskt snille som kan tillverka nästan vad som helst så tycks han ha ett sjätte sinne för vilka jordar som är bäst för Tempranillodruvorna. Han vill helst ha gamla, sandstensrika flod- och havsbottnar för sina vingårdar och stockar.

At hans första vin skulle heta rött från hembyn Pesquera – Tinto Pesquera - var för Alejandro en självklarhet. Den första årgången som gjordes var 1976. Etiketten är ett fint bevis på Alejandros kärlek till sin hemby. Den visar nämligen portalen och den gamla kyrkan i Pesquera.

2003 är som bekant ett svårt vinår i vissa områden och för vissa druvor. Så ock för Tempranillo i Ribera del Duero. Detta har resulterat i ett för Tinto Pesquera ovanligt robust vin med mycket grova “fibrer”. Vinet domineras av en närmast våldsam kraft. Frukten finns men känns en smula kokt och har svårt att balansera alla tanniner varför slutet känns stumt och stramt. Detta innebär att det krävs rött kött för att vinet skall bli njutbart. Det har å andra sidan så mycket kraft att det nog klarar av nästan “allt” i köttväg och därtill även mustiga och smakrika såser.   


Tinto Pesquera 2002, Bodegas Alejandro Fernandez, Ribera del Duero, 131 kr, 17.5 p, ++, 07-09
Detta är nästan den totala motpolen till 2003 års kraftpaket. 02:an är i stället en läckert vin som är något lätt i stilen men väldigt gott att dricka redan nu. Men lätt betyder inte att det skulle vara “blaskigt” eller tunnt”. Det finns nämligen stor och god frukt med stor koncentration som närmast perfekt balanserar strävheten. Det har en väldigt klassisk näsa med läckra aromer av Tempranillo och vanilj från lagringen i de amerikanska ekfaten. Kommer att bli snällare men bör hålla i två år.


Usatges Tinto 2003, Costers del Siurana, Priorat, 163 kr, 6 fl 978 kr, 16.5 - 17.5 p, ++, 07-12

I Priorat har man odlat vin sedan 1100-talet. Men under det senaste seklet var det inte många som ansåg det mödan värt att kämpa på i de branta sluttningarna och terrasserna. Det var först i början av 1980-talet som paret Pastrana & Jarque tog initiativ till ett återuppväckande av Priorat. 1987 grundade de familjeföretaget Costers del Siurana. Därefter har det snabbt gått upp mot kvalitetstoppen och idag tillhör de Spaniens ledande vinproducenter.

 

De mycket branta sluttningarna är en anledningen till att Priorat - sannolikt – har det lägsta skördeuttaget i hela världen!?! En annan är det hårda klimatet med kalla vintrar och heta somrar. Jorden är också mycket mager och består i huvudsak av skiffer med röd glimmer. Detta leder fram till att man normalt tar ut blott och bart 15 hl/hektar!!  

Usatges Tinto är andravinet till de mer berömda Miserere och Clos de l’Obac. Eftersom dessa båda viner mer eller mindre har en fast druvsammansättning varje år så är den druva som producerar minst som styr hur många flaskor som görs. De druvsorter som ”blir över” används så för att producera Usatges. Därför kan druvblenden variera kraftigt för Usatges.

I 2003 års vin är sammansättningen 35 % Garnacha (Grenache), 30 % Tempranillo, 25 % Carignan och 10 Cabernet Sauvignon. Vinet har jästs vid låg temperatur, 22-24 grader. Lagringen skedde under 18 månader i använda franska barriquer. Resultatet av naturen och människans inverkan är ett ”skitbra” vin till ett sensationellt lågt Prioratpris. Vinet är mycket smakrikt, brett men inte plumpt och överraskande nog nästan inte alls
03-grovt. . Mycket frukt med stor koncentration med en gnutta starkvinstoner en antydan till alkohol. Minst lika mycket strävhet men frukten är ”stor och stark”och klarar lätt balansen. Lång och god eftersmak.

Denna årgång är avsevärt kraftigare än tidigare årgångar och mycket mer lik Miserere i stilen.

Miserere är en 80 hektar stor vingård första gången registrerades 1270. Jo, Du läste rätt, 1270, d.v.s. för över 700 år sedan! Tanken svindlar! Vingården ligger på sydsidan av berget Sierra del Montsant, 300-350 m ö h. Detta tillsammans med att vingården inte har konstbevattning ger en alldeles speciell frukt med mycket ”terroir-aromer".

Denna årgång är gjord av 25 % Cabernet Sauvignon, 25 Garnacha (Grenache), 25 Tempranillo, 15 Merlot och 10 Cariñena (Carignan). Märkligt nog jästes alla druvorna  tillsammans! Temperaturen var låg, 22-24 grader, följd av en 30 dagars maceration tillsammans med skalen. Vinet lagrades 12 månader på hälften nya och hälften ett år gamla 225 liters barriquer av ek från Limousine, Allier och Nevers, Vinet tappades om fem gånger och buteljerades ofiltrerat men klarat med dagsfärska äggvitor.

Miserere 2000 är ett kraftpaket med breda fibrer. Här är det inte tal om finlir och finess utan här dominerar muskelkraft och tyngd. Det är dock vare sig för ”torrt” eller grinigt utan här finns mängder av frukt med stor koncentration. Detta ”räddar” också vinet och klarar av att väldigt länge stå emot den stora strävheten som till slut dock vinner kampen. Därför krävs det ”rejäla köttbitar” som dessutom är ordentligt rosa för att proteinerna skall kunna ”mildra” vinet och göra det en trevlig kamrat.


Alenza 1997, Bodegas Alejandro Fernandez, Ribera del Duero, 299 kr, 6 fl 1794 kr, 18.5 p, ++++, 07-10

Detta är ett så fantastiskt vin att mina adjektiv och superlativer inte kommer att räcka till. Vilket vin! Vilket kap! Halva priset! Vilket tillfälle! Det är också ett så underbart bra och ett sånt ofattbart priskap att jag först snuddade vid tanken att köpa alla kartonger själv..!! Bara det här vinet är värt långt mer än medlemskapet i SVS!

Kort kan Alenza sammanfattas som att det är en stor Bourgogne till en fjärdedel av priset! Så bra är Alenza. Vinet har en fantastisk doft med choklad, läder, mocka och tryffel! Smaken är fullproppad med god, härlig frukt med stor koncentration. Det finns massor av olika smaker och tydliga mogna aromer. Stor och tydlig strävhet som är perfekt integrerade i frukten och smakerna. Elegant kraft. Vinet är underbart gott att dricka idag men håller i flera år.

Alenza är gjord med en gammaldags metod där man fyller en öppen ståltank med 4000 okrossade och utvalda druvklasar. Så småningom startar en spontan alkoholjäsning. Efter maceration flyttas vinet över till nya amerikanska ekfat och genomgår där malolaktisk jäsning. Vinet flyttas sedan till allt äldre fat – fyra gånger per år. Efter två år buteljerades vinet utan att ha filtrerats.